Musik är ett område där digitaliseringen har pågått länge och är omfattande. Digitala format som CD-skivor, Mp3-filer och streaming har erbjudit nya sätt att tillgå, lyssna på och prata om musik. Vad har då digitaliseringen inneburit för musikkonsumtionen? Vi har genomfört längre intervjuer med femton musikkonsumenter i åldrarna 15 till 51 år, vilka fått beskriva och reflektera kring sin musikkonsumtion, samt hur denna förändrats genom olika teknikskiften som de har varit med om. Studien har ett praktikperspektiv (Latour 1996; Czarniawska 2004) och betonar betydelsen av det materiella i social och ekonomisk organisering (Callon m.fl. 2007). Vi fokuserar på de konsumtionssituationer som de intervjuade beskriver och hur dessa är organiserade. I artikeln diskuteras tre teman som visar att digitaliseringen påverkar vad, när, var, hur och varför musik konsumeras.

Att musiken blir alltmer närvarande i våra liv (Oakes m.fl. 2014) stöds av vårt material. De flesta intervjuade angav att musik är en viktig del av deras liv och att de lyssnar ”nästan jämt”, ”alltid” eller ”från att man kliver upp på morgonen tills att man går och lägger sig”, som en deltagare uttryckte det. Ett återkommande tema är att ökad tillgänglighet via digitalisering har inneburit ökad konsumtion, eftersom mobiliteten ökat. Även om vissa påpekade att analog musik i princip också var mobil, t.ex. genom bärbara bandspelare och CD-spelare, så konstaterade de att digitaliseringen hade underlättat att lyssna till musik i allt fler situationer.

Ett gemensamt drag hos de totalt 88 olika lyssningssituationer som intervjupersonerna nämnde är att de i väldigt liten grad kretsar kring musiklyssnande som en aktivitet i sig. Endast två personer beskrev att de regelbundet lyssnar till musik utan att samtidigt ägna sig åt något annat. Det var också dessa två som inte streamade musik i någon större utsträckning. Det vanliga är istället att musik konsumeras i samband med anda aktiviteter: hushållssysslor, transport till fots eller per cykel, pendling med kollektiva transportmedel, bilkörning, umgänge med vänner, motion och arbete. Det sammantagna intrycket är att musik är mer eller mindre ständigt närvarande i de intervjuade konsumenternas liv.

Utan fokus i en salig blandning – Digitaliseringens effekter på hur och vad som konsumeras

Den ökade tillgängligheten och konsumtionen tycks samtidigt ha gått ut över konsumtionskvaliteten; ”jag lyssnar sämre nuförtiden”, som någon uttryckte det. Tre skäl till denna utveckling framkom i materialet:

Sämre ljudkvalitet. I flera lyssningssituationer finns konkurrerande ljud i form av trafikljud, sorl från andra människor, annan musik etc., samtidigt som den mobila musikutrustningen inte alltid återger musiken på ett bra sätt.

Ökad tillgång. Streaming är en tjänst som ger tillgång till snart sagt all musik, var och när som helst (Fleischer 2015), vilket möjliggör ständig variation och innebär att musiken inte blir föremål för samma ”investering” som när den ingick i en mer begränsad musiksamling.

Mer ytligt lyssnande. Kombinationen av musik och annan aktivitet gör att musiken inte får samma uppmärksamhet. Den blir en fond snarare än något som är i fokus.

Digitaliseringen har också gradvis förskjutit konsumtionen från artister och album till enstaka låtar som kombineras på nya sätt. Fokus hamnar på digitala musikbibliotek och urval ur dessa (under Mp3-eran) och på olika spellistor (med streaming). Logikerna för hur spellistorna sätts ihop varierar. Vissa använder en lista där de då och då lägger till nya favoritlåtar. Andra har ett stort antal listor organiserade efter t.ex. artist (”Håkan”), tidsperiod (”80-tal”), stil (”House”) eller sinnesstämning (”Lugna listan”). Vanligt är också att listor komponeras utifrån användning, som ”Partylistan” eller ”Springa”. Det ökade antalet situationer påverkar därmed vilken musik som konsumeras.

Spellistornas personliga musikurval är förstås inte något nytt fenomen. Tvärtom betonade de som upplevt flera teknikskiften kontinuiteten från blandband via hembrända CD-skivor och personliga Mp3-bibliotek, till dagens Spotifylistor. Flera delade listor med vänner och familj och prenumererade på listor producerade av radiokanaler, skivbolag och Spotify. Listor kan skapas gemensamt och eftersom de, till skillnad från tidigare former av gemensamt musikurval, aldrig antar en slutlig form utan kan underhållas och förändras, skapar de både möjligheter och utmaningar i det sociala samspelet kring musik.

Tillsammans på egen hand? Digitaliseringens sociala konsekvenser

Många gånger när musik integreras i vardagslivet är det genom individuell lyssning, t.ex. i samband med promenader, pendling, träning, jobb eller studier. Men digitaliseringen får också konsekvenser för musikkonsumtionen som socialt fenomen, genom att mellanmänsklig interaktion kompletteras eller ersätts av teknologiskt medierade relationer, baserade på olika lyssnarsituationer. Socialt samspel sker t.ex. genom delning och att ge varandra tips om musik. Delningen sker oavsett plattform; det kan vara allt från kopiering av kassettband till delning av spellistor. Någon berättar om hur de brände CD-skivor åt kompisar på högstadiet och numera skickar musik till vänner över nätet.

En annan form av socialitet är att dela Spotify-abonnemang med andra i hushållet, och att dela listor med andra via Spotify, antingen genom att ge andra tillgång till ens spellistor eller genom att samsas om en lista där samtliga kan lägga till och ta bort musik. I det senare fallet blir samordning förstås särskilt central.

När flera personer gemensamt lyssnar i samma tidsrum, t.ex. under en fest, har digitala teknologier medfört nya konventioner för lyssnande och nya utmaningar för deltagarna. Vems spellista ska spelas? Ska man ha en form av kösystem? Är det okej att byta låt? Eftersom det är så enkelt att byta musik och växla mellan låtar på fester, hade en del av de intervjuade återgått till CD- eller vinylskivor, för att förhindra att festdeltagarna hoppade mellan låtar och istället ägnade mer tid åt ett och samma album. Fester är också ett tillfälle att få tips om ny musik, vilken deltagarna gör genom att antingen fråga efter låtens namn eller genom att använda appar med vars hjälp det går att identifiera låtar.

Musik och identitet – en relation i upplösning?

Digitaliseringens effekter på musikkonsumtionen – ökad volym, anpassning till specifika situationer, samt mindre fokuserad lyssning – väcker frågor om musikens roll i formandet av individuell identitet och i samspelet med andra. Vårt material antyder att digitaliseringen har inneburit otydligare stilgränser och ökad stilmässig heterogenitet. Den frihet som streaming innebär är alltså även en frihet från stilkonventioner. Merparten av de intervjuade betonade att de är ”allätare” och beskrev sitt lyssnande som varierat, utan stilmässig röd tråd. När spellistor anpassas för olika situationer påverkas urvalet av mer funktionella krav kopplade till den tänkta användningen, t.ex. musikens tempo. Även de som etiketterade sig själva på basis av musikstil upplevde att det var svårt att avgränsa såväl musik som sig själva på det sättet och tonade ner betydelsen av stil. Istället var det de äldre deltagarna som berättade om tidigare perioder i deras liv då musiken varit tydligt identitetsskapande. Några menade att deras kunskap om musik även idag gjorde det möjligt för dem att avkoda grupptillhörighet hos personer de träffade och en person beskrev en helt egen musikstil. Återigen landar vi i en uppluckring av stilar och grupperingar, vilket innebär att vi faktiskt kan tala om individuella identiteter snarare än tydligt normerade stilmallar.

Sammantaget visar vårt material att digitaliseringen påverkar musikens roll som stilmarkör och dess länk till andra konsumtionsyttringar (jfr Thornton 1995; Davis 2006), liksom dess roll i personliga identitetsprojekt (jfr Hesmondhalgh 2008; Larsen m.fl. 2010). Magaudda (2011) hävdar att musikens digitalisering inte innebär mindre materialitet utan snarare andra former av materialitet. På ett liknande sätt tyder våra resultat på att digitaliseringen inte reducerar musikens roll i konsumtionskulturen, men att den förändrar den.

Referenser

Callon, M., Millo, Y. & Muniesa, F. (red.), 2007. Market Devices. Oxford: Blackwell Publishing/The Sociological Review.

Czarniawska, B., 2004. ”On time, space and action nets”, i Organization, 11(6), 773–791.

Davis, M. E., 2006. Classic Chic: Music, Fashion and Modernism. Berkeley, CA: University of California Press.

Fleischer, R., 2015. ”Towards a postdigital sensibility: How to get moved by too much music”, i Culture Unbound: Journal of Current Cultural Research, 7, 255–269.

Hesmondhalgh, D., 2008. ”Towards a critical understanding of music, emotion and self‐identity”, i Consumption Markets & Culture, 11(4), 329–343.

Larsen, G., Lawson, R., & Todd, S., 2010. ”The symbolic consumption of music”, i Journal of Marketing Management, 26(7-8), 671–685.

Latour, B., 1996. Aramis, or the Love of Technology. Cambridge, Mass.: Harvard University Press.

Magaudda, P., 2011. ”When materiality ’bites back’: Digital music consumption practices in the age of dematerialization”, i Journal of Consumer Culture, 11(1), 15–36.

Oakes, S., Brownlie, D., & Dennis, N., 2014. ”Ubiquitous music: A summary and future research agenda”, i Marketing Theory, 14(2), 141–145.

Thornton, S., 1995. Club Cultures: Music, Media and Subcultural Capital. London: Polity Press.

 

Johan Hagberg och Hans Kjellberg

Texten är en förkortning av en artikel i Kulturella Perspektiv: svensk etnologisk tidskrift 2/2016. http://www.kultmed.umu.se/forskning/tidskrifter-och-serier/kulturella-perspektiv/